Daléniums blogg

För att veta vart på stjärnhimlen astronomiska händelser sker har man inom astronomin valt att använda sig av flera olika stjärntecken som har hittats på under historiens lopp. Fast inom astronomin pratar man ofta om konstellationer. Skillnaden på stjärntecken och konstellation är att stjärntecknet endast är ett urval av stjärnor, som tillsammans bildar en bild eller tecken. En konstellation är ett område på stjärnhimlen med ett stjärntecken inuti. Här nedan är ett exempel på Lilla björn. De svarta prickarna är stjärnor. De gröna strecken visar var stjärnbilden är. De gula strecken visar var konstellationen är.

Hela stjärnhimlen är indelad i olika konstellationer, det finns 88 officiella konstellationer. Det är bra att ha den indelningen för den som sysslar med astronomi, oavsett om det är en expert eller en amatör. Om någon upptäcker att det händer något häftigt på stjärnhimlen och vill dela med sig av detta, kan det vara svårt för en annan att veta var exakt på stjärnhimlen man ska titta. Men upptäckaren kan då exempelvis säga: ”titta i Lilla björns stjärntecken (konstellation) så ser du det.

Inom alla dessa konstellationer finns det flera olika stjärnor. Alla stjärnor som hittas får ett namn tilldelat. För många stjärnor behövs det stora teleskop eller kikare för att ens kunna ana. Men en stjärnklar kväll finns det tillräckligt många stjärnor du kan se med blotta ögat så det räcker och blir över.

Att lära sig alla 88 stjärntecken är mycket svårt. Att lära sig alla synliga stjärnor är helt omöjligt, tror jag. Men alla stjärnor har namn, så om man vill, ja då kan man lära sig några stycken. En del stjärnor har namn från sagor, myter och astrologin. Men inte alla, därför har stjärnorna också fått vetenskapliga namn. Det var en snubbe som hette Johan Bayer som började ge stjärnorna de vetenskapliga namn de har idag. Johan var en kartritare, fast han ritade inte vanliga kartor på land. Utan kartor över stjärnhimlen. Så kallade stjärnkartor (klicka på länken om du vill ladda ner egna stjärnkartor).
Så här kan en fantasifull stjärnkarta se ut:

Johan tyckte att det inte räckte med att bara ha namn på konstellationer, han ville också ha namn på alla stjärnor. Några stjärnor hade, som sagt, redan namn från sagorna. Men Johan tyckte att alla stjärnor borde ha namn. Så han började namnge alla stjärnor han kunde se. Även om Johan levde för länge sedan och inte hade tillgång till de stora kikarna vi har idag, var det nästan en omöjlig uppgift att namnge alla stjärnorna där uppe. Men Johan gjorde ett tappert försök och kom rätt långt. Sedan har andra människor fått fortsätta hans arbete. Det Johan gjorde var att komma på ett system för att ge stjärnorna namn. Detta system kallas för ”Bayer-betäckningen”. Systemet gick ut på att ge varje stjärna ett för- och efternamn. Precis som med dig och mig. Du har ett efternamn så att alla ska veta vilken familj du tillhör och ett förnamn så att alla ska veta vem i familjen som är du. På ungefär samma sätt är det med stjärnorna. Men hos stjärnorna är efternamnet till för att veta vilken konstellation stjärnan tillhör. Förnamnet är sedan till för att veta vilken stjärna det är i konstellationen.

Ni ska få se ett exempel till:

Orion är ett tydligt stjärntecken med flera tydliga stjärnor. Orions riktiga namn, på latin, är Orionis. Det innebär att alla stjärnor som är inom Orions konstellation kommer ha namnet Orionis som efternamn. Alla förnamnen hos stjärnorna är från det grekiska alfabetet. Johan valde att ge stjärnorna namn beroende på hur starkt de lös. Alltså den stjärnan som Johan tyckte var allra starkast fick då heta den första bokstaven i det grekiska alfabetet, vilket är bokstaven alfa. Den starkaste stjärnan i Orion heter alltså Alfa Orionis. På bilden ovan står namnen med blå text. De stjärnor som fått namn från sagorna har det namnet på bilden ex. stjärnan Betelgeuse. Men Betelgeuse är också den stjärna som lyser starkast, vilket innebär att Betelgeuse och Alfa orionis är samma stjärna.  Den näst starkaste heter Beta Orionis och på bilden står sagonamnet Rigel. De stjärnor som inte har ett sagonamn har i bilden ovan bara ett tecken. De tecknen är bokstäver i det grekiska alfabetet. De stjärnorna har alltså bara det namnet Johan gett dem. Så fortsätter det med namnen ända tills stjärnorna eller det grekiska alfabetet är slut. Men eftersom det finns oändligt många stjärnor, och det hittas ständigt nya. Är det alltid det grekiska alfabetet som tar slut först. Därför valde Johan att även använd det latinska alfabetet, alltså det som vi använder. Men först efter att alla de grekiska bokstäverna använts. Idag har det hittats så många stjärnor som Johan inte ens visste fanns att man idag måste använda siffror. Men för den som bara vill lära sig några stjärnors namn räcker det gott och väl att tänka på det grekiska alfabetet.

Om du vill veta mer om rymden rekomenderar jag att läsa föregående inlägg av Sandra. Där finns lite intressant fakta om rymden. Vill du sen veta ännu mera eller kanske bara vill se på stjärnorna, vore ett besök till Dalénium på sin plats.

/Johannes